Min Power
Privilegieblindhet? Jag är oerhört privilegierad och har varit det hela mitt liv. Jag har haft lätt med skolarbete och nya relationer, jag tycker om att träna och hålla mig frisk. Och jag föddes med en liten silversked i munnen, så jag kunde bli entreprenör med ett skyddsnät. Vid någon tidpunkt blev nätet för litet eftersom jag hade klättrat högt och hade satsat allt. Men idag finns det ganska många jobb som bara existerar för att jag tog risken. Jag är djupt tacksam för de möjligheter som silverskeden och mina andra privilegier gav mig. Jag har nästan alltid använt mitt överskott till att göra något för andra. Och det har inte alltid funnits tillräckligt för mig själv eller mina nära och kära. Det har kostat. Jag förstår till 100 procent att människor som inte föds med liknande privilegier känner en orättvisa. Jag kan tänka likadant när jag ser rika barn i alla åldrar som är missnöjda med vad som helst. Då tänker jag: "Håll käften och var tacksam för vad du har och har fått." Ska vi ta bort folks privilegier? Man kan jämna ut ekonomiska skillnader, men många privilegier är omöjliga att ta bort. Psykisk hälsa och intelligens, fysisk kondition, föräldraförmåga och möjlighet att bidra med en gedigen ballast. Privilegier ger en person styrka, Power. Många uppnår privilegier genom hårt arbete. Den Power som ser ut som ojämlikhet - den används av de flesta människor för att göra gott, för att skapa förändring. De få missnöjda och otacksamma privilegierade, de som missbrukar sin makt - vi kan skaka på huvudet åt dem och sedan försöka använda vår egen Power till något bättre. Utan privilegierade fyrar dör allting. Då kommer vi inte att lösa klimatkrisen, vi kommer inte att ha Power att motstå ondska och stoppa krig. Ställ bara krav på de privilegierade. De klarar det!